Lugnet kom när farten ökade.
And we're back!
Idag kom ett litet paket med posten. Förlåt, det var en lögn, det var faktiskt schenker som kom med paketet, och min man som hämtade upp det. Tydligen var inte vi de enda som blev av med lilla internetlådan i blixtarna och dundret, 35 likadana paketeter hade mannen i utlämningen fått in idag. Så nu har lambohov minst 35 lite gladare familjer (kanske fler, om någon i detta land kan bli upphetsad av annat än snabbt internet).
Igår blev jag glad för annat än snabbt internet. Jag passade på att uppskatta de små sakerna i livet. Lycka är:
-Att få höra av en kund på jobbet att man är den trevligaste och mest serviceinriktade personen den mött.
-Att någon annan erbjuder sig att dra iväg med vagnar av nymärkta varor (tack Alev)
-Att hinna märka 500varor innan man slutar, trots att man inte har så mycket tid på sig.
-Att den första bussen kommer in så att man har en och en halv minut tills anslutningsbussen lämnar stationen, och därmed slipper vänta i 20min på nästa.
-Att komma hem till ett 'nästan' tyst hem, gå upp för trappan och se en fnissande mamma/mormor och en inte helt förstående Ylva gömma sig bakom kanten på soffan.
Det är livet. Tur att jag inte är så svårroad!
Tuning out...
Idag kom ett litet paket med posten. Förlåt, det var en lögn, det var faktiskt schenker som kom med paketet, och min man som hämtade upp det. Tydligen var inte vi de enda som blev av med lilla internetlådan i blixtarna och dundret, 35 likadana paketeter hade mannen i utlämningen fått in idag. Så nu har lambohov minst 35 lite gladare familjer (kanske fler, om någon i detta land kan bli upphetsad av annat än snabbt internet).
Igår blev jag glad för annat än snabbt internet. Jag passade på att uppskatta de små sakerna i livet. Lycka är:
-Att få höra av en kund på jobbet att man är den trevligaste och mest serviceinriktade personen den mött.
-Att någon annan erbjuder sig att dra iväg med vagnar av nymärkta varor (tack Alev)
-Att hinna märka 500varor innan man slutar, trots att man inte har så mycket tid på sig.
-Att den första bussen kommer in så att man har en och en halv minut tills anslutningsbussen lämnar stationen, och därmed slipper vänta i 20min på nästa.
-Att komma hem till ett 'nästan' tyst hem, gå upp för trappan och se en fnissande mamma/mormor och en inte helt förstående Ylva gömma sig bakom kanten på soffan.
Det är livet. Tur att jag inte är så svårroad!
Tuning out...
Kommentarer
Trackback
